PIO kräver tjänster även till dem som inte har internet och att betalningen av stödet till närståendevård sker via Folkpensionsanstalten.
Pensionärsförbundens intresseorganisation PIO överlämnade på onsdagen ett ställningstagande till Folkpensionsanstaltens direktör Helena Pesola om kontor som dras in, om tillgången till tjänster och om utbetalningen av stödet till närståendevård. FPA har under de senaste åren expanderat och avsevärt förbättrat sina nättjänster. I synnerhet de unga och befolkningen i arbetsför ålder, vilka omfattande vant sig vid att använda nätet, drar nytta av detta. Ett kundråd som bildats av PIO organisationerna har deltagit i utvecklingsarbetet.
PIO konstaterar i sitt ställningstagande att det fortfarande finns, och i framtiden kommer att finnas en stor mängd människor som inte kan utnyttja nättjänster, utan personligen är i behov av handledning och tjänster. Endast en liten del av äldrebefolkningen kan använda sig av datorer. Anmärkningsvärt många äldre kan därför inte fylla i blanketter som finns på nätet och inte elektroniskt vara i kontakt med FPA.
På senare tid har FPA kontor dragits in och funktioner har överförts till samservicepunkter för att skötas av dem. Att kontorsnätet blivit glesare är till förfång för skötseln av FPA-ärenden, konstaterar PIO. Allt kan inte skötas per telefon. PIO rf understryker också att tillräcklig uppmärksamhet bör fästas vid nätverkstjänsternas täthet och tjänsteutbudets omfattning samt mångsidighet.
PIO understöder planen på att utbetalningen av närståendevårdens ersättningar överförs till FPA. PIO anser att detta beslut gör det möjligt att bättre än tidigare följa enhetliga stödkriterier och så öka jämlikheten inom närståendevård. Reformen är ett litet steg framåt mot målet att förbättra närståendevårdarnas ställning. PIO konstaterar att det fortfarande finns många utmaningar inom närståendevården: endast en liten del av dem som arbetar inom närståendevården får stödet, vårdarna blir ofta utan de lediga dagar, som de är berättigade till, de stödtjänster de har behov av får de inte, och nivån på arvodet motsvarar ofta inte arbetets kravnivå, bundenhet och samhälleliga betydelse.