Antalet medborgare i pensionsåldern ökar kraftigt i vårt land under de närmaste åren. Det ställer samhället inför nya och stora utmaningar. I den situationen borde ledstjärnan för beslutsfattandet vara att försöka undvika åtgärder som är ägnade att isolera de äldre från samhället i övrigt.
Den äldre befolkningen bör integreras – inte stötas ut.
Det här tänkesättet underströks starkt av emeritusprofessor Eino Heikkinen från Jyväskylä universitet på ett seminarium som Pensionärsförbundens intresseorganisation PIO rf arrangerade i Helsingfors i anslutning till sitt vårmöte. Heikkinen är professor i gerontologi och folkhälsa och hans tema var "Seniorerna – en resurs också för andra".
Enligt professor Heikkinens uppfattning borde integrationsperspektivet alltid tillämpas där det bara är möjligt redan när man börjar planera åtgärder som berör den äldre befolkningen.
– Det skulle alltså gälla att undvika åtgärder som isolerar seniorerna från det övriga samfundet exempelvis i fråga om boendet och användningen av service. Seniorernas kraftresurser och möjligheterna att använda dem borde upptas till seriös granskning också då stads- och landsbygdspolitiken utformas.
Som exempel på missriktat tänkande nämnde Heikkinen strävandena att bygga åldringshem i mammutklassen. Han misstänkte också att den planerade nya lagen om äldrevård blir problematisk – uttryckligen med tanke på integreringsbehovet.
Som ett positivt exempel nämnde han universitetsstaden Lund i södra Sverige där man aktivt har gått in för att ta in representanter för seniorerna i planeringsorgan av olika slag. – Resultaten har varit goda.
Professor Heikkinen konstaterade att antalet personer i 65-69-årsåldern kommer att stiga från ca 530 000 (10,6 %) år 1990 till ca 950 000 (17,6%) år 2020. Motvarande siffror beträffande åldersgruppen 85+ är ca 140 000 (2,9%) och ca 285 000 (5,3%). Det dominerande draget i den yngre åldersgruppen är att kraftresurserna ökar klart jämfört med motsvarande åldersgrupp i föregående generation. I den äldre åldersgruppen orsakas problemen av att många lider av flera sjukdomar samt av ett ökat behov av hjälp till följd av försvagad funktionsförmåga. Dock ser det ut som om den friska ålderdomen skulle bli längre än för närvarande och den av sjukdom belastade ålderdomen på motsvarande sätt kortare.
Utmaningarna blir enligt Heikkinen stora särskilt när det gäller frågan om hur seniorernas ökade kraftresurser skall användas. Det krävs enligt honom särskilt flexibilitet inom olika samhällssektorer, i hobbyverksamheten, frivilligarbetet och förtjänstarbetet. Verksamhetsmöjligheterna borde utökas på bred front. Ett beaktansvärt drag i detta sammanhang är att seniorerna inte vill binda sig för längre tid. Det begränsar bland annat benägenheten att fortsätta i arbetslivet.
Sju procent jobbar
Det sistnämnda belystes sedan litet närmare när arbetsmarknadsorganisationernas representanter lade fram aktuell pensionsrelaterad statistik. Det framgick bland annat att pensionärerna är kvar i arbetslivet i något större utsträckning än tidigare och att det handlar om ganska regelbundet jobbande, som dock ofta bara sker på deltid.
I slutet av år 2007 fanns det ca 15 000 ålderspensionärer i arbetslivet, vilket är sju procent av alla dem som lyfter ålderspension. De här arbetande pensionärerna har i genomsnitt en något högre pension än pensionärerna i allmänhet, ca 1 700 euro i månaden. Den genomsnittliga totalpensionen var i slutet av fjolåret 1 344 euro i månaden.
Det bjöds också på litet historiskt perspektiv. Seminaredeltagarna fick veta att det första officiella pensionssystemet i världen togs i bruk år 1889 i Bismarcks Tyskland. Pensionsåldern var då 70 år. Den sänktes emellertid redan år 1916 till 65 år.
Med och påverka
Pensionärernas möjligheter att påverka sina egna angelägenheter är för närvarande högst bristfälliga. Den aktiva befolkningens och beslutsfattarnas märkligt reserverade inställning till pensionärernas kapacitet kommenterades i såväl professor Heikkinens anförande som under PIO rf:s vårmöte i övrigt. Aktivering efterlystes från PIO:s sida.
Vårmötet godkände ett ställningstagande enligt vilket PIO gör anspråk på en plats i den planerade nya pensionsförhandlingsgruppen, den som skall fortsätta den s.k. Rantalagruppens arbete. "De egentliga experterna" - pensionärerna alltså - skulle säkert kunna göra en konstruktv insats i den nya arbetsgruppen.